And now my baby's gone...
Hejdå. Nu ses vi inte förrän om 8 veckor, bara 57 dagar kvar tills vi ses igen!
Har pratat med Mikaela en del nu när vi äntligen är vänner igen (saknat min ängel!!!) hon tycker det är dags för mig att prioritera rätt. Prioritera rätt. Känns som att det är dags.
Varför skulle jag ens vilja fundera på att vara med någon annan än Walle? Han är givmild, omtänksam, snäll, godhjärtad osv. Det enda negativa med honom är att han inte kan läsa mig alla dagar i vecka och älskar pizza. Annars är allt toppen med honom! Han skäms inte över min ålder (jag är 5 år yngre), han visar upp mig.
Jag tror att han kan älska mig. Jag tror jag kan älska honom.
Nu jävlar ska han prioriteras! Blir jävligt arg på mig själv när jag kommer på sånt när han åkt. Men antar att det blir så när man inte ses på så lång tid. Men vi ska jobba mot det och jobba för att visa vad vi känner för varandra.
Jag ska också sluta ljuga för mig själv. Är så rädd att bli sårad och lämnad ensam att jag övertygar mig själv att jag inte alls tycker om honom så mycket som jag gör. Sluta nu Jennifer!!!
57 dagar till min älskling kommer hem! Vi får se vad livet för oss. Hoppas att det är tillsammans med en katt och kanske i Lund. Man kan alltid hoppas!