lemorph.blogg.se

Kära Adam.
Det finns så många saker jag vill säga till dig och som jag önskar jag sagt tidigare.
När vi vart tillsammans vände du hela mitt liv upp och ned, du gjorde mig till världens lyckligaste tjej under en sommar vilket är helt fantastiskt. Du har stått vid min sida i vått och torrt, du var där för mig när Loscha gick bort. Du var en fantastisk kille under den perioden, hade jag inte haft dig som stöd vet man aldrig hur jag skulle mått idag.
Du har hjälpt mig genom många situationer, typ som när Nadine blev alldeles för full och jag inte fick hem henne och du lät oss sova hos dig vid halv 3 på natten.
Eller när vi var hemma hos Martina på en as dålig fest och jag fick magkramp och du tog hem mig hela vägen.
Allt det där gör dig till en fantastisk kille och pojkvän.
Det finns några saker som jag ångrat konstant sen vi gjorde slut, de två största sakerna jag ångrar är att jag aldrig berättade hur mycket du betydde för mig och sen att jag provocerade dig. Jag kommer inte ihåg varför vi gjorde slut men jag ångrar stort att jag inte tog min chans med dig när du stod där charmig som alltid utanför min dörr.
Den "sista" kyssen du gav mig har fastnat på mina läppar, känslan som körde över mig var så sjukt mäktig.
Jag vet att jag bad dig gå och att det det var "bäst så" men jag var bara rädd för att såra dig, såra mig. Jag var rädd för att jag gav mig in för tidigt. Adam bag har tagit upp mobilen, skrivit ett flertal brev och funderat ut löjliga planer för att få kontakt med dig (men som alla mina planer fungerar de endast till 50%).
Men jag har låtit bli för jag har varit rädd att jag inte gett oss tillräckligt mycket tid att utvecklas.
Men i mitt hjärta har det alltid bara varit du. Varför jag hängt ihop med Walle är för att hindra mig själv från att kontakta dig för tidigt, men nu kanske det är försent istället.
Eftersom du själv träffat andra kanske du förstår mig?
Det som gör mig galen just nu är att inte veta vad du känner. Jag är så rädd för att förlora dig, jag kan inte sluta tänka på det.
Det gör ont i hjärtat att skriva det här men jag måste. Ser du någon framtid för oss? Kan du se oss tillsammans igen? Du är så himla tvetydig att jag inte vet vad jag ska tro.
Ena sekunden sa du ja och andra nej. Det är en väldigt stor skillnad mellan de båda.
Jag ber inte dig välja mellan ja eller nej idag eller om två veckor, jag vill bara veta om chansen finns. Som jag sa innan tycket jag att vi ska ta två dagar i taget och se vart det leder, bygga upp ett stabilt förtroende för varandra.
Jag blir ledsen när du blir nonchalant mot mig eftersom vi legat och jag åkt till Norrland, eller är jag bara sjukt ointressant?
Jag kommer hem igen på onsdag nästa vecka vilket betyder att vi kan ses på slutet av den veckan så jag kan hämta min ring - om dy inte redan slängt den ;)- det skulle vara skönt om du kunde berätta i vilken riktning allt det här lutar.
Jag vet att det är kort om tid men jag är rädd och det gör art det här känns jobbigare än jag trodde.
Jag vill vara ha ett "chansen finns..." eller "chansen finns inte..."
Snälla svara inte nu och inte genom mobilen utan vi tar allt det här när vi ses för min ring.
Jag kan förklara bättre bär vi ses, det är svårt att formulera sig och verkligen förklara genom ett brev.
Vad du än väljer Adam ska du veta att jag älskar dig av hela mitt hjärta.
Jag hoppas verkligen att du överväger det jag skrivit. Du är min riddare, älskling och bästavän.
När jag sov hos dig första natten var det för att Mikaela och jag bråkat om Loscha och du var den enda jag visste skulle finnas där, att veta det betyder då sjukt mycket för mig. Jag litar på dig till 100% du får mig att må bra fr sämsta stunderna, med dig känner jag mig alltid trygg.
Jag älskar dig Adam Mikael Holmqvist
Vi ses snart
föralltid din,
Jennifer.